Väntjänsten
Diakonerna ser hur ensamheten breder ut sig, särskilt hos äldre. Men hjälpvilja finns det faktiskt också gott om. Då församlingen efterlyste vänner dök åtta frivilliga upp.
– Vi kanske känner att vi inte riktigt räcker till som diakoner, säger Maria Östman-Södergård.
– Vi ser ju behoven, att det finns jättemånga människor som är ensamma, säger Anne Holm-Haavisto.
För omkring två år sen startade de upp en väntjänst i Nykarleby församling. Konceptet är enkelt: diakonerna känner till människor som gärna skulle ha mer sällskap, medan personer som har lite tid att avvara kan ställa upp som frivilliga väntjänst-vänner. Diakonerna försöker sen hitta bra kombinationer av människor och sammanför klienter och frivilliga.
De nya vännerna kommer överens om vad de vill hitta på tillsammans. Man kan hålla det enkelt och ses över en kaffekopp. Man kan hjälpas åt med att handla, spela spel eller kanske promenera tillsammans, helt beroende på gemensamma intressen och behov.
Maria och Anne betonar att hur ofta man ses är helt på den frivilligas villkor. Man kan till exempel ta en träff i månaden eller varannan vecka.
– Om kontakten funkar bra kan klienten vilja ha hur mycket gemenskap som helst, men de frivilliga kan inte erbjuda mer tid än de har och ska inte ha dåligt samvete över det, säger Anne Holm-Haavisto.
Då diakonerna startade upp väntjänsten dök en handfull frivilliga upp. I höst efterlyste församlingen vänner igen och åtta frivilliga kom till det första mötet. Även om ensamheten ökar finns det också människor som vill engagera sig och skapa en positiv förändring.
– De som tidigare ställt upp som frivilliga påpekar också att det är berikande för dem själva. Det är inte så att de bara ger och ger åt klienterna – tvärtom upplever de att de själva får mycket tillbaka, säger Anne Holm-Haavisto.
Att kunna lyssna ser hon som en av de viktigaste egenskaperna för en frivillig vän. Viktigt att komma ihåg är också att man har tystnadsplikt som frivillig, men diakonerna finns till som hjälp och bollplank om det dyker upp problem.
– Vi lämnar ingen i sticket, säger Maria Östman-Södergård.
Maria och Anne har naturligt en kontakt till äldre personer som nyligen mist en livskamrat. Där ser de ibland ensamheten smyga sig på. Men ensamhet finns verkligen i alla åldersgrupper och livssituationer.
– Alla har så fullt upp nu för tiden, det är som om samhället kräver mycket av folk på något sätt. Och så tar förstås mobiltelefonerna mycket tid, säger Maria Östman-Södergård.
Anne Holm-Haavisto fyller i med att mycket av den naturliga kontakten försvinner då allt mer service flyttar till nätet.
Om man vill göra ett litet trotsigt motstånd mot den här utvecklingen, då kan man ställa upp som frivillig väntjänst-vän. Det spelar ingen roll om man är ung-vuxen eller senior, för det finns människor i behov av vänner i alla åldrar. Dessutom kan man ju med fördel umgås lite över generationsgränserna ibland! Det är också välkommet med frivilliga både ute i byarna och i centrum.
Om man är intresserad av att bli någons vän kan man gå in på församlingens webbplats och anmäla sig via formuläret för församlingens frivilligpool, eller också kan man kontakta någon av diakonerna direkt.
– Det finns verkligen ett behov, säger Maria Östman-Södergård.
Text: Rebecca Pettersson
Den här texten har ingått på Nykarleby församlings lokala sidor i Kyrkpressen.
