HEM  NYKARLEBY GRAVGÅRDEN NYA GRAVGÅRDEN

 

 

Den begravningsplats, som låg inom staden vid torget, blev efter en del nödvändiga förberedelser invigd den 26 november 1797. Den 17 december samma år hölls av dåvarande kyrkoherden Mathesius en kyrkostämma där  det bl.a. bestämdes »att lik ej mera må läggas i de gravar, som inom kyrkan belägna äro». Dittills hade  gravläggningen fått äga rum även inom själva kyrkan, medan sannolikt de flesta döda under den tiden begravdes på kyrkogården. Den nyinrättade begravningsplasten var i bruk i omkring 30 år.

Fråga om anskaffande av en ny begravningsplats väcktes av stadsborna på en kyrkostämma den 1 juni 1827, vilken var sammankallad »för att inhämta landsförsamlingens utlåtande i avseende på den dåvarande, enligt stadsbornas tanke i flera avseenden otjänliga begravningsplatsens flyttning till ett
tjänligare ställe».
Nykarleby stadsbor sa sig sedan ha utsett ett nytt ställe som man ansåg var lämpligt som begavningsplats, vilket låg en liten bit utanför stadens norra tull, vars ägare förklarat sig villiga att mot lösen avstå nämnda plats till begravningsställe. Stadsborna förklarade sig även villiga bidra till den nya begravningsplatsens inlösande och iordningsställande med 1/3 av kostnaden.

I början av 1870-talet behövdes en utvidgning av den med så mycket besvär vunna begravningsplatsen, och åter fordrades flera år, innan frågan blev ordnad. 1876 beslöts, att medans stadens andel i den gamla begravningsplatsen var otillräcklig, den nya under loppet av samma sommar skulle iståndsättas och i juni 1878 gav man uppdraget åt det nyvalda kyrkorådet, att inkomma med förslag om avdelning och planering av området jämte värdering av gravarna. Kyrkorådets förslag godkändes till alla delar den 4 augusti och åt dåvarande kyrkvärden Carl Nylund gavs i uppdrag att ombesörja utstakandet av gångar, gravlinjer m.m.

Omkring 40 år senare var begravningsplatsen åter för trång och en utvidgning av densamma måste än en gång ske. Denna del, som nu går under namnet Nya begravningsplatsen, invigdes högtidligen den 29 juni 1924.